Min fru är nedbäddad i feber idag, denne hennes trettionde årsdag på planeten Jorden. Vi hade galej på restaurang Tabazco med nära och kära i går, och hon firades som sig bör. I morse bakade jag scones och väckte henne med min present (en weekend i Berlin) och varmt te för hennes såriga och röda hals.
Hon var 24 när vi sågs. Nästan jämngammal med mig nu (nåja). Jag har fått vara med på en lång bit av hennes resa, och jag är så tacksam för det. Jag har världens bästa fru.
Äventyret fortsätter, älskling.
lördag 12 mars 2016
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...