Trogna läsare av den här bloggen vet att jag har haft ett fadderbarn från Pakistan vid namn Mubashar. Jag blev hans fadderförälder 2005, när han var åtta år.
Idag fick jag ett brev på posten:
Mubashar har blivit vuxen! Jag kan inte fatta att tiden har gått så fort. Det känns som alldeles nyss som jag fick teckningar från honom föreställande blåa elefanter.
Och så har jag fått ett nytt fadderbarn också, en tioårig flicka som bor i en liten by i Nepal:
Jag ska sätta mig med Julie imorgon och knåpa ihop ett brev till henne. Man får inte längre skicka presenter till sina fadderbarn, men brev går bra.
Jag saknar Mubashar lite, känner jag. Undrar hur hans liv kommer att bli? Kommer han att hitta kärlek och lycka där borta i de pakistanska bergen? Hade han någonsin glädje av den solcellsdrivna miniräknaren jag skickade till honom?
Farväl, Mubashar. Och lycka till.
