London, dag fyra

London, dag tre

London, dag två...

...i vilken vi bland annat gick på Wembley stadium och såg mitt favoritlag Oakland Raiders få smisk på bara stjärten av delfinerna från Miami. Men innan dess var det en fantastiskt trevlig dag här i västvärldens armhåla:

London, dag ett

Man känner sig utvald

Susanne, min gamla vän och före detta kollega på Bladet, ringer och jag blir positivt överraskad eftersom vi inte har hörts på länge.

Jag: Vad kul att du ringer!
Susanne: Jaa...vad som hände var att min bebis fick tag på telefonen och tryckte så det blev röststyrt. Och sen gurglade hon och då tolkade telefonen det som att hon sa "Jon Forsling". Så det är därför jag ringer.
Jag: Aha...ehh...

Julie ser igenom reklambranschen, tisdag

Vi går förbi en restaurang vars slogan är "Vi lagar mat med kärlek".

Julie: Va? Varför ska någon tro på det?
Jag: Vadå?
Julie: Att de lagar mat med kärlek. Varför ska vi tro på det? Om jag lagar mat till dig, då är det ju med kärlek. Men dom känner ju säkert inte ens alla som kommer dit och äter!

Ser ni spöket på bilden?

Forslingstjejer x4, kulturnatten

Återupptagen vänskap

Tretton år senare sitter vi och äter en middag som om inget har hänt. Dan har blivit psykolog och lagt på sig några kilon. Jag har blivit trebarnsfar, lagt på mig ännu fler kilon och fått skäggväxt.

Ibland kan sann vänskap vara smärtsam att underhålla, när man inte är sann mot sig själv. Det var det som hände, tror jag. Men nu är vi tillbaka, och det är en gåva.

Patt

Vid morgonkaffet pratar vi om att vi borde lära ungarna att spela schack. Och plötsligt dyker ett barndomsminne upp, ett av få starka minnen jag har av min morfar. Jag var kanske nio-tio, och vi satt i hans lägenhet i Enskede och spelade schack. Jag var en smart unge och höll på att spöa skiten ur morfar, som var rätt irriterad över att han inte kunde vinna över sitt näst yngsta barnbarn.

Han hade bara kungen kvar, jag hade damen och ett torn. Jag skulle precis sätta in dödsstöten, men så klantade jag mig och satte honom i en ovanlig situation som på schackspråk heter patt: morfars kung var inte schackad men han kunde inte heller röra den utan att ställas i schack. Det betyder automatisk remi, det vill säga oavgjort.

Jag: "Nej nej nej, jag tar tillbaka draget!!!"
Morfar (reser på sig och går från brädet illa kvickt): "För sent, det blev patt! Hahaha!"

Ungarna, onsdag

Jag antar att jag borde skriva något om valet och den pågående parlamentariska krisen och den här självgoda "vi är 87 procent som inte är rassar"-debatten och mina tankar om SD och ebolakrisen i Liberia och situationen i Ukraina.

Men jag lägger upp några bilder på ungarna istället. Samhällsanalysen får vänta.

Val -14

På väg från vallokalen fick vi ett par vackra röda rosor av sossarna. Jag fick lite dåligt samvete, och kände mig manad att berätta för dem att de inte fick min röst i år.

"Men jag röstade på ert lag iallafall", sa jag.

Sen tackade jag nej till en karamell från moderaterna.

Vänster och grön

Jag kommer att rösta rödgrönt i morgon, men förvänta er inga skarpa politiska analyser av eder Fon. Jag har alltid röstat vänster, mest för att det känns rätt i maggropen: i teorin är privatisering och konkurrens inom skola och vård en fin tanke, men mänskligheten är tyvärr inte vacker. Det kommer alltid finnas narcissister som väljer sin egen välfärd framför barnens och patienternas. Och då ser jag hellre att staten har större makt att reglera.

Det blev visst en politisk analys ändå. Jag kanske inte är så apatisk? Jag kanske känner ett visst pirr i magen inför i morgon?

Livans nya snilleblixt: vattna sina fötter och växa på längden

Dagens Edward-glosa: "Skylanders"

Farmor idolen

När man specialstuderar den här bilden på min mamma och hennes yngsta barnbarn går det att se ett visst mått av...beundran i Livs blick.

Jag förstår henne precis.

Dagens Edward-glosa: "Harry Potter och dödsrelikerna"

Lala är här

Liv hittade en mördarsnigel (ungarnas ord) på gården nyss och insisterade på att bära hem den. Nu äter den ruccola och kollar på Transformers på datorn.

Liv har döpt den till Lala.

Svettiga och röda

Här är några av Edwards kompisar efter två timmars konstant röj på hans något försenade sexårskalas på Leos lekland tidigare idag. Som förälder är man alltid tacksam när såna här kalas klaras av utan att någon bryter lårbenshalsen av allt tokröj. Och det gjorde ingen, vad jag vet.

Edward vet att det finns leksaker på Toys'R'Us

Konst!

Vi drog till Moderna museet idag och det var fint att få en rejäl dos konstupplevelser även om det var många verk som flög rätt över huvudet på mig:

Men det är alltid berikande att äta kultur, oavsett dess form. Bonusmaterial: Djurgården badade i vidunderlig höstsol och gamla älskade Storskär låg och guppade vid Strömkajen.