Såhär i efterhand kan jag erkänna att jag var rätt nervös för hur Jessica skulle trivas här i Västerås. För att det skulle funka mellan oss i det långa loppet - om vi på allvar skulle lyckas rota oss och bli en riktig familj - var det ju livsviktigt att hon inte tyckte att Västerås var Sveriges armhåla (vilket vissa, inklusive en del västeråsare, anser). Jag hade ju haft svårt att flytta till Stockholm, och ett särboförhållande hade känts...otillfredsställande.
Men jag hade inte behövt oroa mig. Efter tre år här i stan är Jessica den bästa turistambassadören Västerås någonsin har skådat. Hon missar aldrig ett tillfälle att ösa beröm över staden och folket som bor här. Så när Västerås Tidning häromdagen enkätfrågade henne om vad hon tyckte om stans centrum var det nästan som att Gud hade en tanke med det:
