...när man avbryter Valborgs-middagen hos sina föräldrar och kör bilen genom en snöstorm till närmsta telefonmast för att få täckning på sin mobiltelefon så man ska kunna göra en intervju med en kanadensisk dödsmetallare som ska ringa från Tyskland klockan 20.
Hämtade nytt pass. Fick 40-årskris. Jag har inte förändrats ett dugg sen jag var 28, eller hur?
Hahahahahaha!!!!
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaa
Såhär i efterhand kan jag erkänna att jag var rätt nervös för hur Jessica skulle trivas här i Västerås. För att det skulle funka mellan oss i det långa loppet - om vi på allvar skulle lyckas rota oss och bli en riktig familj - var det ju livsviktigt att hon inte tyckte att Västerås var Sveriges armhåla (vilket vissa, inklusive en del västeråsare, anser). Jag hade ju haft svårt att flytta till Stockholm, och ett särboförhållande hade känts...otillfredsställande.
Men jag hade inte behövt oroa mig. Efter tre år här i stan är Jessica den bästa turistambassadören Västerås någonsin har skådat. Hon missar aldrig ett tillfälle att ösa beröm över staden och folket som bor här. Så när Västerås Tidning häromdagen enkätfrågade henne om vad hon tyckte om stans centrum var det nästan som att Gud hade en tanke med det:
Den här bilden är tagen cirka tre minuter innan Livan gjorde något som kommer att gå till historien inom familjen Forsling.
September 2058:
Jag: Minns du den där gången när Liv var ett och vi var i parken med familjen Lif...
Jessica: ...och jag lyfte upp henne på mina axlar, varpå hon fick diarréattacken från helvetet och sket ner hela min rygg och mina byxor så jag fick rusa hem i panik och ställa mig i duschen? Jo, tack.
Jag: Ska vi älska i motljus?
Jessica: För tredje gången idag? Jon, du är faktiskt 84!
Jag: Och du är 72.
Jessica: Point taken. Let's roll!!
Julie: Är det påsk idag?
Jag: Ja, det är långfredag.
Julie: Men man får inget godis idag va?
Edward: Nej, idag ska man titta på när Jesus blir uppspikad på korset.
Jag: Nej, det har redan hänt.
Edward: Ja, han är ju halvdöd.
Julie: Han är ett slags spöke.
Jag: Ja, en del tror att han fortfarande lever. Att han dog och sen återuppstod.
Julie: Det finns inte zombiesar på riktigt, det vet ju alla!
Varannan vecka-livet är helt jävla värdelöst. Men det finns ju fördelar också.
Som lillasysters ofantliga glädje över att storebror och storasyster har återvänt igen, efter sju långa dagar.
Trogna läsare av den här bloggen vet att jag inte är kristen. Jag har inte ens varit särskild intresserad av att studera kristendomen och Jesus (för några år sen tänkte jag köpa Bibeln och plöja den från pärm till pärm, men den var för dyr så jag köpte Koranen istället).
Därför var det med ett visst mått av fasa som jag fick utlagt på mig för några veckor sedan att dra ihop en bilaga om Jesus sista dagar i livet. Bilagan i fråga följer med dagens Aftonbladet, och går att ladda ner som pdf om man är Premium-kund HÄR.
Jag jobbade hårt med den här bilagan och tror att den blev okej, trots min ursprungliga oro. Det var framförallt en nödvändig och spännande resa till en historisk epok som jag tidigare varit pinsamt oinsatt i. Jag blev inte kristen under arbetet, men jag plöjde ett mindre bibliotek och lärde känna Jesus lite bättre.
Han kändes oväntat levande här och där, som episoden när han fick spel på köpmännen i Herodestemplet eller när han svettades av ångest i Getsemane. Som en vanlig man av kött och blod, både gudomlig och jävlig, svag och stark.
Alltså man förstår ju varför Jessica blev kär i mig. Jag är ju en fullpott, en royal straight flush, en 300 i bowling, en Leonardo da Vinci.
Min fru och jag ska på fest med "djurtema" ikväll. Jag kommer inte att klä ut mig ett skit, eftersom mitt skägg och min kroppshydda redan gör att jag ser ut som en björn.
Min fru tänker gå som både en påfågel och en björn. Och ett rådjur, eftersom hon har rådjursögon.
Edward (i kassan på Coop, med en ask Tic Tac): Är det här godis?
Jag: Nja, det är ett slags halstabletter.
Edward: Nej, det är knark!
Jag: Är det?
Edward: Ja, det här är knark! Det var såna här som Michael Jackson tog, jättemånga så han dog!
Julie - intervjuades av VLT uppe på en rutschkana.
Liv - gick omkring i Västerås konstigaste outfit men var vackrast ändå.
Edward - lärde sina dagiskompisar att mosha till thrash metal från 1984.
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
