söndag 11 november 2012

Mitt vackraste jag

Vi Forslingar har aldrig brytt oss så mycket om Fars dag, men jag är så glad att jag vill gråta åt den här teckningen från min äldsta dotter.

Det är så oändligt mycket vackrare att få ett grates än ett grattis. Snart ska Julie lära sig att vända bokstäverna åt rätt håll, men inte än. Jag vill hålla henne i det här stadiet i all evighet. Det kommer inte att gå, men jag vill.

(Och som en fotnot har jag nog aldrig varit så vacker och så muskulös som här).

2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...