Jag har som bekant inte bara tre barn, jag har ett pakistanskt fadderbarn också. I dag kom info på posten om Mubashar, som har hunnit bli femton bast (han var nio när jag fick honom). Han mår tydligen bra och hans favoritämne i skolan är fortfarande matte.
Jag skulle så klart kunna fördjupa den här kontakten. Jag skulle till och med kunna åka och hälsa på honom. Varför gör jag inte det? Vad är det för fel på mig?
måndag 19 november 2012
Brev från Pakistan
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...