Ännu en finfin jobbfest i går, ännu en fulful pina i dag. Och ännu en insikt att jag borde, om inte spola kröken, så åtminstone kröka lite på den. Så inte kröken blir som den är nu: en spikrak väg mot ännu ett gräl med Susanne Nylén.
Det är ju så förutsägbart.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...