Julie: Vet du, pappa? Det var en gång en vasan som gådde över vägen. Då kom farfar och körde på den!
Jag: Gjorde han?
Julie: Ja, han körde på vasanen.
Jag: Vad sa vasanen då?
Julie: Den sa inget. Djur kan inte prata, pappa.
Jag: Nej, det har du rätt i. Vad sa farfar då?
Julie: Jag vet inte. Man vet inte alltid när farfar kör på vasaner.
Jag: Men varför körde farfar på fasanen?
Julie: Han ville ha två fjädrar av den. Du kan få se dom om du hänger med mig till farmor och farfar.
Jag: Vad har han gjort av fjädrarna då?
Julie: De är inne. De är ute. De hänger ute. Nej, de ligger ner. På gräsmattan. De ligger där på mattan.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...