tisdag 29 juni 2010

Samtal med Julie, tisdag kväll

Julie: Vet du, pappa? Det var en gång en vasan som gådde över vägen. Då kom farfar och körde på den!
Jag: Gjorde han?
Julie: Ja, han körde på vasanen.
Jag: Vad sa vasanen då?
Julie: Den sa inget. Djur kan inte prata, pappa.
Jag: Nej, det har du rätt i. Vad sa farfar då?
Julie: Jag vet inte. Man vet inte alltid när farfar kör på vasaner.
Jag: Men varför körde farfar på fasanen?
Julie: Han ville ha två fjädrar av den. Du kan få se dom om du hänger med mig till farmor och farfar.
Jag: Vad har han gjort av fjädrarna då?
Julie: De är inne. De är ute. De hänger ute. Nej, de ligger ner. På gräsmattan. De ligger där på mattan.

In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...