Vi bor i Ankarlöv utanför Klippan. Mörkaste Skåne, eller kanske snarare det vitaste. Rasistiska slogans på klistermärken vid bankomaten. No complaints än så länge, förutom de gamla vanliga småbarnsföräldraproblemen som jag inte ska tråka ut er med.
Men det är något som känns vagt förnedrande med att hyra en främmande persons stuga så här. De vi hyr av bor alldeles bredvid, i värsta lyxvillan med eget stall, hage och ridbana på tomten. Jag känner mig fattig. En tredje klass-biljett i min hand. Här bor jag i eran utstuga, och där bor ni i ert slott. Tack för de smulor ni sticker åt mig. Jag ger er 7000 för att min familj ska få andas samma välsignade, skånska luft som ni i två veckor.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...