Stanken av grisskit ligger tung över Vallby. Tupparna bröstar upp sig, ett fläckigt får delar hötuss med en ardennerhäst. Personalen går klädd i bondkläder från 1800-talet. De ser ut som enkla pigor, som Kristina i Duvemåla.
Jag vill fly nutiden. Jag vill bort från hysteriska sportkrönikörer, från hårdporr, Facebook och - jag är medveten om att logiken haltar här - idiotiska, meningslösa bloggar.
Jag vill tugga på ett grässtrå i dikesrenen. Jag vill drömma om Britta i Katthult. På lördag kanske vi ses, då är det dans borta hos Svart-Gösta i tre-backar-lång. Jag går upp i skogsbrynet och kisar mot kvällssolen. Tänker på Britta och ser en räv försvinna över fältet bort mot bäcken med kräftorna.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...