Min vackra fru och min vackra son är, som bekant, inte biologiskt knutna till varandra. Men det spelar ingen roll. De har redan känt varandra under mer än hälften av Edwards hela levnadsbana. När han tänker tillbaka på sin barndom kommer Jessica att vara med i hans allra tidigaste minnen.
Kanske kommer han att minnas idag. När mostermamma tog med honom på en Emil i Lönneberga-musikal på Konserthuset, där alla skådisar pratade ett ofattbart språk som hette småländska.
En droppe av alla stunder tillsammans. Tillsammans skapar de till slut ett hav. Och en familj.
