Och för några sekunder slutade Jorden snurra

Föräldraskapets eviga förbannelse är att katastrofen lurar runt hörnet.

Precis. Hela. Tiden.

Nyss: Julie sätter något i halsen och Lotta skriker till. Vi paniklägger henne över knät och börjar dunka henne i ryggen. Det flimrar för mina ögon, jag känner mig overklig, som att jag hamnat utanför den ständigt rullande filmen om mitt liv för några sekunder. Jag slänger mig på telefonen och hinner slå in 112 innan Julie kippar efter luft och börjar skrika.

Faran är över. För den här gången. Katastrofen kilar runt hörnet igen och fortsätter smida sina helvetiska planer.

Hem till gården

Stanken av grisskit ligger tung över Vallby. Tupparna bröstar upp sig, ett fläckigt får delar hötuss med en ardennerhäst. Personalen går klädd i bondkläder från 1800-talet. De ser ut som enkla pigor, som Kristina i Duvemåla.

Jag vill fly nutiden. Jag vill bort från hysteriska sportkrönikörer, från hårdporr, Facebook och - jag är medveten om att logiken haltar här - idiotiska, meningslösa bloggar.

Jag vill tugga på ett grässtrå i dikesrenen. Jag vill drömma om Britta i Katthult. På lördag kanske vi ses, då är det dans borta hos Svart-Gösta i tre-backar-lång. Jag går upp i skogsbrynet och kisar mot kvällssolen. Tänker på Britta och ser en räv försvinna över fältet bort mot bäcken med kräftorna.

To do-lista

En riktig sommar ska helst innehålla:

Ryggsim i Råksjön med Agneta.

Ett rejält åskoväder, avnjutet i en bil.

Spurt uppför trappan i Uruk Hai-gläntan i Pålsjöskogen.

Dopp i något slags hav.

Fullmåne över havrefälten i Stalbo.

Nyss var jag i Uruk Hai-gläntan. Slängkysste och bockade av.

Fem minuter om dagen är pappa författare

Fick en bra idé till en roman i går när jag hade en, shall we say, privat stund. Kan bli en klassiker.

Papper i maskin! Beräknat datum för slutförande: augusti 2037. Då har nog Edward flyttat hemifrån.

Ingen vet hur bra jag är

Jag battar över .400 på iPhones Baseball Superstar. Det är helt otroligt bra. Men världen ser mig inte. De pratar om annat.

I lekparken

Det sägs att var tionde invånare här i Klippan är Sverigedemokrat. Så när tre invandrartjejer på femton bast lyfter upp min blonda dotter och gungar med henne blir jag nästan tårögd. Hur kan så många här i trakten tycka illa om dessa flickor? Hur är det möjligt?

Julie skrattar. 'Det här är mina kompisar', säger hon som om det vore det mest naturliga i världen.

Och det är det ju. Eller borde vara.

A small step

Neil Armstrong i all ära. Men den sexigaste Apollo-astronauten hette Rusty Schweickart och flög med nr IV. Blonda lockar. Blå ögon. Fast torso. Fick aldrig åka till månen, tyvärr. NASA var rädda att mångubben helt skulle tappa besinningen och bestiga honom hårt och bestämt.

Gubbjävel i etern

Visst, P-O Enquist är en lysande författare och bla bla, men hans sommarprogram idag var fan i mig en katt-a-strof. Vad är det med en del författare som gör dem så distanslösa, så pompösa, så förbannat jävla vedträ-upp-i-arslet-stiff? När han satte på Blå Tågets genomruttna 'Staten och kapitalet' och sedan dissade Ebba Grön och påstod att Blå Tågets proggmardröm till skitmusik var den enda sanna versionen av låtjäveln fick jag lust att stegla bilradion. Det var så gubbsurt, dumdrygt och idiotiskt.

Gdansk 1683

Ska
man
vara
bakis
ska
man
vara
det
i
Klippans
centrum
när
regnet
öser
ner.

Misären blir nämligen fullbordad då.

Efter surströmmingen

Super ner mig med Nutidens svar på Strindberg. Vinden susar i ekarna, det sista ljuset dör. Livet just nu är en stor varm förståelse.

Jag och bebbarna

Klippans gator är soliga och tomma i ottan. Julie steker korv av sand. Edward tappar en mockasin och börjar skratta. Jag bloggar på min iPhone. Vi är skogstokiga, alla tre.

Pure skåning

Träffade just en man som inte hade en blyg atom i sin kropp. Undrar hur det känns? Livet forsar på som Niagarafallet. Inga hinder. Vingar som aldrig naggats i kanten.

Slut på fansens hyllningar

Det blev så jobbigt att läsa alla tusentals kommentarer jag fick på varje inlägg så nu tar jag bort kommentatorsfunktionen igen. Enda anledningen till att jag tog tillbaka den var att min polare Gictoria Vund bönade och bad mig att göra det. Men nu är det alltså slut. Sorry, "Gickan"!

Miercoles

Jag åt en enorm portion scampi på världens bästa fik (Ebbas i H-borg), Julie gungade bräda med en italiensk pojke med stora näsborrar, Kickis mage var enorm i fotoateljen på Allers, jag fixade äntligen min astmamedicin och datorjäveln kunde inte spela upp Sopranos säsong två.

Det var en sån onsdag, helt enkelt.

Jag skipar rättvisa

Idag fick min tvååriga dotter bassning av två badvakter för att hon badade näck. Jag bar iväg de små asen och steglade dom bakom Statoilmacken i Perstorp. Annars har det varit en tämligen lugn dag.

De kallar oss mods

Vi bor i Ankarlöv utanför Klippan. Mörkaste Skåne, eller kanske snarare det vitaste. Rasistiska slogans på klistermärken vid bankomaten. No complaints än så länge, förutom de gamla vanliga småbarnsföräldraproblemen som jag inte ska tråka ut er med.

Men det är något som känns vagt förnedrande med att hyra en främmande persons stuga så här. De vi hyr av bor alldeles bredvid, i värsta lyxvillan med eget stall, hage och ridbana på tomten. Jag känner mig fattig. En tredje klass-biljett i min hand. Här bor jag i eran utstuga, och där bor ni i ert slott. Tack för de smulor ni sticker åt mig. Jag ger er 7000 för att min familj ska få andas samma välsignade, skånska luft som ni i två veckor.

Forever young

Eftersom jag inte bloggade på min födelsedag igår inträffade den aldrig helt och hållet. Bloggen gör det overkliga påtagligt och Gud bloggade utav helvete när han skapade oss. Alltså är jag fortfarande bara ett barn.

Nu Skåne i två veckor. Rasister, Mårten Gås och förhoppningsvis en gnutta Solfors.

50 procent

Jag vill inte låta dramatisk, men något säger mig att jag kommer att dö hyfsat ung. Nyss träffade jag min far och då konstaterade jag lite hurtigt att jag har levt 'halva mitt liv' när jag i morgon blir 35. Men fan vet om jag ens blir 70.

Well, den som lever får se. Om man inte dör först, vill säga.

06.07 i köket

Utanför fönstret: Cormac McCarthys "The Road".

På golvet: Ann Forslinds "Bäbis arg".

I huvudet: Rolling Stones "Cocksucker blues"

I arslet: Charles Barkley.

I hjärtat: Koranen. Alltid Koranen.

Just ja

Note to self: ge fan i att fråga dina bloggläsare någonting. Du ser bara väldigt tragisk ut när de inte svarar. Och då skrumpnar the big man, det vet du. Då kurar han ihop sig och börjar nynna på Mors lilla Olle. Och så vill vi inte ha det.

Happy birthday to me

Jag fyller 35 på lördag, men jag känner en stark ovilja inför att fira detta på något sätt. Jag orkar inte ringa och tjata på kompisar för att de ska pallra sig till Västerås, och jag orkar inte pallra mig till Stockholm för ett plitkskyldigt get together på typ Spymlan med det fåtal som inte är på semester/har något bättre för sig.

Samtidigt känns det lite utmobbat att inte göra ett skit. Jag fyller trots allt 35, det är kvasijämnt. Och födelsedagen infaller trots allt på en lördag.

Några förslag?

Jag väljer bort

Ingen öppen kista för Jackson? Dåligt. Jag hade velat se honom som Lenin up in this motherfucker. Slopar minnesstunden, springer till Holm i den svampiga sommarkvällen i stället.

Morgonstund har dynga i mun

Uppe i ottan med Edward och känner mig härligt medelålders när jag halkar in på MTV. Vad är det för dynga dagens ungdomar tittar på? Rap-videos med den-här-hästen-har-varit-död-i-tjugotre-år-nu-grabbar-scener: åmande tjejer, sportbilar och beach-partys i Miami. Nån sinnessjuk sex quiz som rullar längst ner på skärmen där olika namn paras ihop på måfå: (Olle och Johanna. Olles Petter-Niklas är enorm och Johanna kan aldrig få nog av oralsex).

Världen var hård redan när jag var 15. Nu är den en jävla diamant.

Lika klassisk som Wimbledon

Edward och Julie har mycket roligare ihop nu när han har lärt sig krypa. Idag lekte de den gamla goda lillebror-försöker-hinna-fram-till-digitalboxen-innan-storasyster-tar-tempen-på-hans-blöja-med-sin-godisklubba-leken.

I en annan del av världen

Åskmoln i Stalbo, tiden står stilla. På denna Amerikas nationaldag lärde min son sig att krypa. Hans lilla bebishjärna bubblar av lycka: den knäckte koden till slut.

Jag blir pappa på heltid

Sista dagen på jobbet, på SJU (7) månader.

Hann med en sista skön intervju iaf, med den här tjommen. Men resultatet får ni inte läsa förrän i december.

Så nu är det slut på kändisar och glamour i den här bloggen för ett tag. Get ready for bajs, spyor och en jävla massa Musse Pigg-filmer från 1929.

Det var här det hände

Ligger på en säng i Blackeberg. TV4:s finest Lina Berggrén (apostrofen är livsviktig) lät mig låna en finfin lägenhet här. Känns som om cirkeln är sluten. Det var i Blackeberg jag blev ihop med Lotta. I en garderob.

Sista kvällen med gänget

Nu: Spymlan. Först hängmörad biff och rosévin med Klabbe, sen kommer resten av jobbstyrkan vid sju och firar min bortgång. Kan bli en riktigt bra kväll, det här.

Hermafrodit

Jag sa åt frisörskan att klippa mitt hår. Istället klippte hon av min manlighet. Nu ser jag ut som en livmoder i shorts och skjorta.

Just nu

Trogna läsare av blaskan jag jobbar på kanske har märkt att vi har en liten vinjett som heter "Just nu blir jag glad av..." där vi på nöjesredaktionen turas om att säga nåt nöjesrelaterat som vi går igång på för stunden.

Jag brukar alltid ha problem med detta. Jag går så sällan igång på nöjesrelaterade grejer nu för tiden. Jag lyssnar inte på modern musik (bara lite Glasvegas och ännu mindre Deportees), jag går nästan aldrig på bio och ser väldigt lite på tv.

I morgon är det min tur igen. Jag gnuggar geniknölarna för allt jag är värd. Måste. Bli. Glad. För. Något. Nu.

Who´s that?

Gjorde nyss en synundersökning på Synsam. Det visade sig att jag inte ser ett skit. Jag borde egentligen inte ens få köra bil utan brillor.

Men det har jag ju i och för sig vetat ända sen jag och Dan bilade runt i Florida våren -00. Jag fick i uppgift att styra vår hyrbil mot Tampa, men eftersom jag inte kunde läsa skyltarna tog jag bara en highway på måfå och höll tummarna.

Vi hamnade i Orlando.