onsdag 17 februari 2010

Det tog sju arbetsdagar...

...sen krackelerade min kropp och blev förkyld. Martin Luther bultar alltid upprört i mitt bröst när jag sjukanmäler mig, men jag hade inget val. Det sjuka (ti-hi) är att ungarna var friska nog att vallas iväg till dagis i dag, så nu ligger jag i sängen och är närmast chockad över hur lugn och stilla tillvaron är. Var det så här jag hade det innan barnen, innan sambolivet, när jag var en flöjel för vinden och paralyserades av min egen frihet?

Antagligen.

I övrigt: eftersom jag missade Ferrys guld också är jag nu officiellt en norrman.

In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...