Lärde mig ett nytt ord idag

I bilen på väg till skolan i morse:

Julie: Tänk om bilen skulle gå sönder precis utanför skolan! Det skulle vara så facepalmigt!
Jag: Va? Är det där ens ett ord?
Julie: Nej, jag kom på det nu!

Facepalma = att ta sig för pannan. Rätt genialt när man tänker efter.

På andra sidan

Det har blivit en del intervjuer med lokalpressen och -radion den senaste veckan, och igår blev jag intervjuad på scen av Hanna under Karins magasin. Jag trodde inte att jag tyckte om att vara den som ska analyseras och ifrågasättas – att jag var mer bekväm att vara på andra sidan av staketet – men jag märker att jag älskar att prata om mig själv. Det är ju skitkul!

I could get used to this.

Kultur

Vi tog bilen genom Mordor-skyar till Uppsala i lördags och gick på barnteater. Liv tog detta på väldigt stort allvar, och uppfylldes efteråt av en existensiell fråga: Var bajskorven som fastnade på väggen i pjäsen av plast – eller var den äkta?

Jag älskar Uppsala. Vi kommer nog flytta dit om några år. Min ungdoms stad har förändrats i grunden sen jag vinglade runt med Sangria i blodet på dess gator, men något säger mig att det kommer att vara en vacker stad att åldras i också.

Releasefest

En trave med 23 glänsande böcker på ett bord. Levande ljus, snittar på fat, vin, cider. Vänner från barndomen, gymnasiet, littvet-studierna i Uppsala, tiden på VLT, UNT, Aftonbladet, grannar, nära vänner, ytligt bekanta. Buteljer av vin i min famn, buketter av rosor. Välvilja, någon form av kärlek. Folk som förstod att det här var en helig kväll för mig, både en slags slutpunkt på en livslång dröm och en startpunkt på något nytt.

Jag känner mig så glad idag.

På egna ben

Ungarna har fått sina första busskort, vilket har varit en succé so far. Idag tog de bussen både till och från plugget, och bjöd med varsin kompis hem på köpet. Efter några timmars lek fick Edward och Oscar för sig att de skulle "dra ner på stan", varpå de traskade iväg i regnrusket. Edward hade med sig 300 spänn i sparade pengar, som han sedan brände genom att bjuda Oscar och sig själv på Doncen och massa godis. Jag ringde Oscar efter några timmar:

"Hur går det?"
"Bra, vi ska bara köpa några fler grejer".

Edward kom hem sen på kvällen. Pank, men rikare än tidigare. De egna benen höll, och världen därute hade kommit lite närmare.

Tålamodet

När jag inte orkar vara en närvarande pappa, utan vill kolla på Yankees och Raiders. Tacksamheten i att Jessica orkar då. I kväll har hon suttit i timmar och gjort matteläxa med Julie. Hennes tålamod har varit oändligt. Det är så vackert, och de är så vackra.

Färsk på diskarna

Vad var det Strindberg skrev, om att se sin bok i ett skyltfönster?

Det är ett urtaget hjärta som dinglar där på sin krok.

Riktigt så dramatiskt kändes det inte idag, när jag för första gången i mitt liv såg en egen bok ligga till försäljning i bokaffärer. Men nästan.

Vi gick till Igor först, och där stod den, under "Historia". Samma sak på Akademibokhandeln i gallerian. I båda fallen hade butikspersonalen slängt på en röd lapp med "Nyhet!" under den, för att signalera att den är rykande färsk.

Så just nu händer det alltså, det jag så länge har drömt om. Från norr till söder hänger mitt urtagna hjärta och dinglar på krokar. Insorterat under "Nyhet!". Hur länge då? Någon vecka eller två? Sedan tas den röda lappen bort, och sen står den väl bara där. Innan den sorteras bort för gott.

Om tio år kommer den att samla damm på biblioteken. Men just här och nu är min lilla bok med i matchen, en nyhet på diskarna, en i gänget av septembers alla boksläpp landet runt.

Det är så märkligt alltihop.

In the flesh

En hård pärm. 233 sidor. En fysisk manifestation av en hägring jag har haft på näthinnan så länge. Plötsligt dök den upp i mitt brevinkast och gjorde sig hemmastadd i vårt hem.

Du är så välkommen, vackra bok.

Mitt Hasse-moment

Ser att Hasse Alfredsson har dött. Han var långt före min tid, så klart, hans och Tages humor var gamla svartvita journalfilmer redan i min barndom. Jag har ett minne av klassrummet i Tärnsjö i femman, hur någon sa "Tage Danielsson är död" och att jag insåg det historiska i det redan då.

Och så kommer jag att tänka på mitt livs enda möte med Hasse. Det var när jag bevakade premiären av "Lögn i helvete" på Oscarsteatern för Bladet. Året var 2006 och jag var där och ställde mingelfrågan "när är det okej att ljuga?" till de inbjudna kändisarna som en jävla idiot. Benny Andersson ignorerade mig, minns jag. Jag kan i och för sig inte förebrå honom, men han kommer ändå alltid att vara en jävla diva i mina ögon.

Men Hasse Alfredsson stannade upp, funderade en stund, och levererade en liten portion snustorr, studentikos Hasse och Tage-humor som en pust från det förflutna. Han sa:

"Aldrig. Och nu ljuger jag".

Skit, genomskådad

Julie hade 39,9 i kväll så efter att ha pumpat i henne vätska, frukt och Alvedon drog jag till affären för att köpa en tidning som kanske kunde muntra upp henne lite. Hon prenumererar på KP men hade läst senaste numret, och den enda blaskan på ICA som kändes som att den kunde passa en tioåring var en publikation vid namn Julia. Jag såg redan på omslaget att den var en genom-ytlig skittidning för förvirrade fjortisar utan ryggrad och egen personlighet men tänkte att Julie kanske ändå skulle bli förströdd av den.

En timme senare gick jag in till henne och frågade om hon hade läst tidningen.

"Den var inget bra", svarade hon. "Den var fjantig, och jag gillar inte tidningar som tror att det bara är tjejer som kan sminka sig".

Hon är ett sånt geni, min lilla men snart stora tjej. Och febern hade minskat, dessutom.

En del av världen

Det här kan vara min favoritbild av Edward. Den togs en solig dag på Barceloneta i början av augusti, då stranden var full av folk. Edward rörde sig bort en bit, sedan längre, och smälte sedan in i folkmängden. Som att han ville vara för sig själv ett tag, men ändå omfamnad av mänsklighet. Av européer, av världen, av äventyret. Jag kände sådan ömhet för honom i den stunden. Det var som att han smakade på det okända för en liten stund, det stora, hisnande i att stå på egna ben. Eller sitta för sig själv i en kokande kittel av spanjorer.