Det vackra i att morfar gav ut en diktsamling på ett litet förlag 1962, en samling som gick att köpa för åtta kronor och femtio öre i Stockholms bokaffärer.
Och vemodet i det, att ingen annan än hans efterlevande känner till denna diktsamlings existens idag. Morfar drömde stort och skrev vackrare än många, men i dag är han död sedan länge och världen har inte brytt sig om att lägga honom på minnet.
Jag känner hur historien riskerar att upprepa sig.