Läser Bladet på morgonpendeln. Många duktiga skribenter i Bladet. Många trasiga jävlar också.
Kan det vara så att man skriver bättre ju räddare man är? När man är så vettskrämd för hur omvärlden ska reagera att man vänder på varje formulering tio gånger och inte lämnar ifrån sig en text förrän varje ord är laddat med radioaktivitet?
Eller är det Luther med piskan?
Folk folk folk överallt. Sluta håll på, för fan. Som Peter Wahlbeck sa: människor ska alltid hålla på och hålla på så jävla mycket. Journalister: vilket jävla pack. Så ogenerösa, så förställda, så empatilösa. Så hårda. Så jävla bla bla bla-jargongiga.
Så rädda.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
