Mitt bland alla jämntjocka dyngknäck jag skiter ur mig lyckades jag faktiskt leverera en bra (om jag får säga det själv...skrapar med foten i gruset med blossande kinder) grej i helgen:
en 16-sidig bilaga om Columbine-massakern 1999.
Nutidens svar på Strindberg började gråta när han läste den. Jag kommer aldrig att få finare beröm om jag så blir 111 år gammal.