Tänker mycket på Affe, Malin och Ninni dessa dagar. Hoppas de fortfarande finns kvar på något sätt, någonstans. Att döden inte är det där meningslösa vakuumet, utan hopp, utan chans, utan...
Utan.
Men att jag börjat vara rädd för att dö betyder nog att jag är lyckligare än på länge. Jag älskar mitt lilla liv. Jag har saker att förlora nu.