Var och tränade med Niklas på lunchen precis. Knökfullt omklädningsrum efteråt, gubbar i 50-årsåldern står invirade i handdukar och väntar på att duscha. Såna där oantastligt SKÖNA gubbar som har en SKÖN jargong med varandra, som drar SKÖNA skämt och sen utstöter gutturala läten som ska föreställa SKÖNA garv. Jag får inte luft därinne. Mitt hjärta förtvinar och dör.
En hockeyspelare lägger skridskorna på hyllan och intervjuas i lokaltidningen: "Jag kommer att sakna grabbarna och den speciella jargongen i omklädningsrummet".
Den där jargongen. Jag föreställer mig helvetet så.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
