I dag har det gått tio år sedan Columbine.
Jag blev besatt av denna händelse på ett sätt som är lite skrämmande. Jag inte bara läste högar av tidningar, tidskrifter och böcker om morden, jag gick med i en diskussionsgrupp på Denver Post och började mejla med en kvinna som påstod att hennes dotter hade gått i samma klass som Dylan Klebold på mellanstadiet (han var snäll, tystlåten och mycket intelligent).
Var detta tecken på ett rimligt intresse för en socialpolitiskt viktig händelse som sa mycket om vårt våldsfixerade samhälle?
Eller en latent önskan att meja ner allt och alla i min väg?
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen... -
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH... -
Jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjorde i går eftermiddag, när jag ringde runt på den här sinnessjuka grejen . Det är antagligen d...