Vännerna jag satt på taket med den där vackra vårdagen i Afrika, spridda för vinden nu. Världen har blivit hårdare. Jag har blivit hårdare. Men där och då: mjuk, förhoppningsfull, ett soligt och öppet hjärta.
fredag 22 november 2019
-92
Marockanskt té i kopparna, sol över taken i Rabat. Livet var nytt, islam var okomplicerat, världen var en och samma och whiskeyn i Sahara smakade evig vänskap.
Vännerna jag satt på taket med den där vackra vårdagen i Afrika, spridda för vinden nu. Världen har blivit hårdare. Jag har blivit hårdare. Men där och då: mjuk, förhoppningsfull, ett soligt och öppet hjärta.
Vännerna jag satt på taket med den där vackra vårdagen i Afrika, spridda för vinden nu. Världen har blivit hårdare. Jag har blivit hårdare. Men där och då: mjuk, förhoppningsfull, ett soligt och öppet hjärta.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...