Ett namn i sanden

Sjuka Liv med höstblåsor i fejset vandrar ner till randen av Mälaren med en pinne. Det är bara vi två här på Björnöns strand, solen står lågt och lyser upp världen i guld, björkarna brinner i gult och rött, vattnet är stilla och spegelblankt.

Hon skriver med pinnen i den våta sanden. Sitt vackra namn, som alltid kommer ha dubbla meningar. För det är ju egentligen allas våra namn. Vi har ett liv, ett enda, vi skriver med våra pinnar i sanden och sen är vi borta för evigt.

Tidens vågor kommer att ta oss en dag, skölja bort våra spår.