Fem år har gått sen jag officiellt blev frilans. Det är så konstigt; det känns som två år, ungefär. Inte fem.
På det stora hela har de sista åren varit de bästa i mitt liv. Ja, det är ibland slitigt och läskigt att stå på egna ben. Ja, det är ingen walk in the park att balansera tre barn, en het fru, ett jobb och samtidigt kultivera sin kreativa ådra...men det går.
Det går för att hjärtat är med.
lördag 1 april 2017
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH...
-
Jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjorde i går eftermiddag, när jag ringde runt på den här sinnessjuka grejen . Det är antagligen d...

