fredag 16 december 2016

Den enda låten världen behöver

Så här känner jag med allt. Livet är för kort. Alla vi älskar är snart döda. Vi är snart döda. Det stora mörkret väntar runt hörnet.

Det är kört.

Allt vi har är nu. Men det räcker inte. Jag vill hålla fast livet. Men det slingrar sig. Atlanten rusar in i Titanic, iskall kubikmeter efter iskall kubikmeter. Fören pekar mot botten, propellrarna droppar patetiskt i det matta månljuset.

Den här båten ska ingenstans.

Speak low when you speak, love
Our summer day withers away too soon, too soon
Speak low when you speak, love
Our moment is swift, like ships adrift, we're swept apart, too soon
Speak low, darling, speak low
Love is a spark, lost in the dark too soon, too soon

I feel wherever I go that tomorrow is near, 
tomorrow is here and always too soon
Time is so old and love so brief
Love is pure gold and time a thief
We're late, darling, we're late
The curtain descends, everything ends too soon, too soon
I wait, darling, I wait
Will you speak low to me, speak love to me and soon

2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...