Drömmande pucko

Jag älskar rymden, men jag hatar att känna mig korkad. Så det var med en dubbel känsla i maggropen som jag drog ut till observatoriet i Åkesta häromkvällen och lyssnade på en föreläsning om Vintergatan, dopplereffekten och en smula kvantmekanik. Jag fattar ju ingenting. Jag är så ointresserad och okunnig när det gäller gammastrålning och elektroner och väteatomer...jag älskar kosmos på mitt sätt och det har ingenting med matematik att göra.

Som att älska fågelkvitter, utan att veta namnet på avsändaren av kvittret ifråga.