"Låtsas sova, Liv", sa jag. "Blunda med ögonen".
Hon blundade allt vad hon kunde när vi kom in och sjöng Ja må hon leva. Märklig tradition det här som människor har, verkade hon tänka. Och sen öppnade hon presenterna med seriös blick, för att fylla år är något stort och allvarligt som kräver stor koncentration.
Blå bil från storebror, docka från storasyster, fler dockor och Alfons-pussel från mamma och pappa. Redan nästa år kommer hon att vara rutinerad på det här, men i år kändes det som första gången hon på riktigt upplevde detta märkliga: Idag är det min födelsedag.
Grattis, min oändligt ljusa och magiska grutt, på treårsdagen.
