Herregud vad schlager bör tolkas genom barns ögon. All cynism borttvättad. Marie Serneholts iskalla precisionsproffsighet igenomskådad. Dom gillade inte henne. Men dom gillade Loreen. Och Sean Banan (jag är inte helt såld på detta dock). Och Thorsten.
Gulligheten när de "dansade hårdrock" under Dead by april. Jullan med höjda djävulstecken och det tunna, toviga håret fladdrande upp och ner i en headbang. Edward med bestämd blick och melodiskt svängande kropp.
Sen: prutt på magen och flygplan.
