Föräldraskapets eviga förbannelse är att katastrofen lurar runt hörnet.
Precis. Hela. Tiden.
Nyss: Julie sätter något i halsen och Lotta skriker till. Vi paniklägger henne över knät och börjar dunka henne i ryggen. Det flimrar för mina ögon, jag känner mig overklig, som att jag hamnat utanför den ständigt rullande filmen om mitt liv för några sekunder. Jag slänger mig på telefonen och hinner slå in 112 innan Julie kippar efter luft och börjar skrika.
Faran är över. För den här gången. Katastrofen kilar runt hörnet igen och fortsätter smida sina helvetiska planer.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
