Har någon människa någonsin kunnat förmedla den kärlek man känner för sina barn? Jag tror inte det. Det är oss övermäktigt. Våra kroppar är inte stora nog att hysa såna känslor, vårt språk inte tillräckligt dynamiskt, våra penslar inte tillräckligt breda.
Jag får ibland frågan hur det är att vara pappa. De kunde lika gärna ge mig en krita och be mig att rita Gud.
måndag 15 juni 2009
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH...
-
Jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjorde i går eftermiddag, när jag ringde runt på den här sinnessjuka grejen . Det är antagligen d...