Lördag på Djurgårn

Gröna Lund. Sextio grader varmt.

De kommer som vindpustar, de magiska barndomsminnena. En högerkurva i veteranbilsbanan. Samma. Kurva. Som. För. Trettioett. År. Sen.

Då: hisnande känsla av att styra sin egen bil. Jag förstod liksom inte att den gick på räls.

Nu: Julie har inte heller sett igenom illusionen. Högerkurvan kommer och hon vrider frenetiskt på ratten. Samma sol, samma hår, samma ögon. Det finns inte ord för hur mycket jag älskar min dotter.

Jag brinner...

...heter en gammal låt från vänsterpunkarna Strebers. "Och den dag jag slutat brinna, har min låga brunnit ut", sjöng sångaren Ulke.

Själv brinner jag väldigt sällan för politiska frågor. Det är naturligtvis uselt av mig. Jag skäms när jag ser bilder på barnarbetare i Kina. Jag skäms över min luttrade, feta mage.

Men: jag har ett fadderbarn i Pakistan. Och jag avskyr monarkin. I dag har jag till och med skrivit en krönika om detta i Skandinaviens största tidning. Så nån sorts låga bär jag inom mig trots allt...även om den nog är lite mindre än Ulkes.

Zzzzzzzz

Utskitet päronmos idag. Trött ända in i märgen. Men det märks inte, eftersom min märg är täckt av så många lager fläsk.

Ändå blev jag mållös i morse, när jag lämnade ungarna på dagis. De har en ny fröken, en ung brunett som heter nåt. Vad vet jag dock inte. Hon pratade iallafall om att Edward har så oerhört mycket energi. Det är jag liksom medveten om. Sen ställer hon den oerhörda frågan

"Har han ärvt det efter dig?"

Jag har inte kunnat släppa detta. Drev hon med mig? Antagligen. Men tänk om inte? Tänk om jag utstrålar en livskraft och geist som jag inte själv är medveten om?

Like I please you

Julies nya favoritlåt är Beatles "Please please me". På bedårande - men förvånansvärt naturlik - låtsasengelska drar hon igenom Lennons slit och slängdänga från -63, komplett med Harrisons gitarrlick. Jag häpnar. Jag menar, jag visste ju att hon var ett geni...men det här är nästan löjligt begåvat.

Din. Bajsnödiga. Stackars. Människa.

Bow down

Skulle vilja hänga med Vincent Kartheiser i dag. Skulle vilja se ut som Jon Hamm.

Men jag ser ut som Mats Alm. Och säsong ett tog slut igår.

Ice Cube i lurarna och jag känner för att försvinna. Men det går ju inte för sig, eller hur?

Live from Yankee Stadium

Nu har vilden somnat. Han drack sig medvetslös. I fylledrömmarna dyker blonda critters upp. Ett hem. Det är vad han helst vill ha.

Efter en disastrous början artade det sig till en rätt bra dag till slut. Nu har Edward somnat, Julie är på god väg och det är Yankees-Red Sox på tv. Nick Swisher battar för Yankees. Exakt i detta nu groundade han out to the third baseman på andra sidan Atlanten. Mirakulöst egentligen.