onsdag 6 maj 2009
Är det någon...
...som vill ge mig ett jobb?
Lönnfet, trött reporter med hyfsad stilistik finnes. Jag skriver om vad som helst, kommunalpolitik, lokalsport, jazz eller vuxenfilm.
Någon?
Lönnfet, trött reporter med hyfsad stilistik finnes. Jag skriver om vad som helst, kommunalpolitik, lokalsport, jazz eller vuxenfilm.
Någon?
tisdag 5 maj 2009
R.I.P Jon
Kondoleansmejlen börjar trilla in. Det är som att ha dött litegrann. Men jag blir rörd och tacksam över att det finns människor därute som orkar skänka en tanke till en så rutten jävel som jag. (Ja, jag är på dåligt humör i dag. Get out of my face!)
Jesper, f d reporter på Se & Förstör, uttryckte det väldigt vackert:
"Du är din egen livboj".
Ja, kanske det. Nu ligger man här och guppar i alla fall.
Jesper, f d reporter på Se & Förstör, uttryckte det väldigt vackert:
"Du är din egen livboj".
Ja, kanske det. Nu ligger man här och guppar i alla fall.
måndag 4 maj 2009
Försenat första majtal
Min arbetsplats måste skära ner tjugo procent av sin personalstyrka, i runda tal hundra pers. Detta fick vi reda på under begravningslika omständigheter i dag.
Jag inser att jag låter som en bitter socialist här, men jag provoceras av att genomlida 90 minuters stormöte där tre chefer med sexsiffrig månadsinkomst talar om för fotfolket vad som gäller och vad som inte gäller. Som om vi vore småbarn. Som om vi vore schackbönder.
De sitter säkert, så klart. De är ju oumbärliga. Det ska sparas 150 millar, ett helt jävla tryckeri ska läggas ner och hundra människosjälar ska kickas ut i kylan. Men deras skyhöga löner ska absolut inte rubbas. Hur många människor skulle få behålla sina jobb om alla mina högsta chefer gick ner i lön med, säg, 30 000 i månaden? Från typ 180 till 150? Fem stycken? Tio?
Har de ens tänkt tanken?
Jag inser att jag låter som en bitter socialist här, men jag provoceras av att genomlida 90 minuters stormöte där tre chefer med sexsiffrig månadsinkomst talar om för fotfolket vad som gäller och vad som inte gäller. Som om vi vore småbarn. Som om vi vore schackbönder.
De sitter säkert, så klart. De är ju oumbärliga. Det ska sparas 150 millar, ett helt jävla tryckeri ska läggas ner och hundra människosjälar ska kickas ut i kylan. Men deras skyhöga löner ska absolut inte rubbas. Hur många människor skulle få behålla sina jobb om alla mina högsta chefer gick ner i lön med, säg, 30 000 i månaden? Från typ 180 till 150? Fem stycken? Tio?
Har de ens tänkt tanken?
Silvio och M.P.
Explosion av pollen helt plötsligt. Liter av vätska rinner ur borrarna. Jag snyter mig gång på gång men irritationen i näsväggen försvinner inte. Det är som att en liten Silvio Berlusconi sitter och gnuggar sin djävulsgaffel mot köttet därinne.
Ingen bra start på veckan det här. Nu ska jag snart dessutom träffa en av Sveriges minst Aftonbladet-vänliga människor. Kan ha en utskällning att vänta mig, eller åtminstone en hånfull fnysning.
Ingen bra start på veckan det här. Nu ska jag snart dessutom träffa en av Sveriges minst Aftonbladet-vänliga människor. Kan ha en utskällning att vänta mig, eller åtminstone en hånfull fnysning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjorde i går eftermiddag, när jag ringde runt på den här sinnessjuka grejen . Det är antagligen d...
-
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen... -
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH...